Gamleby (och mitt i naturen)

Det blev en lång dag igår, precis så lång att jag slapp kolla på tha Ark, somnade däremot till poängsammanställningen.

Resan startade som planerat 7.45, men jag fattar fortfarande inte varför jag gick upp kl 06.00 jag hann med att kolla på en hel del sofistikerade barnprogram innan det var dags att åka. Det var jag Kim och Isabelle i bilen. Isabelle var en tjej vi raggade upp för att hålla nere bensinkostnaden lite, sen är det ju alltid skoj att träffa nytt folk också men jag kan inte säga att vi blev särskilt bekanta med varandra.

Ett par mil innan Gamleby säger Kims GPS åt oss att ta av mot vänster, kan ju inte stämma trodde jag, en liten j*vla grusväg rakt in i skogen. Kim har fullt förtroende för GPSen så vi viker av ut på den idylliska lite skogsvägen. Det gick faktiskt bra, efter ca 2km kom vi ut på stora vägen igen och sen var det bara raka spåret.

Väl där började nervositeten krama ett allt hårdare grepp om mig. Magen körde i centrifugeringsläge. Vi var fyra stycken som skulle intervjuas under eftermidagen och självklart var jag sist på schemat och fick sitta där och vänta in i det sista innan jag fick komma in, väldigt skoj! Efter ett halvt ballerinapaket och en kopp varm choklad blev det ändå min tur. Först fick jag prata med Janne som skulle vara mer tekniskt insatt, det samtalet gav mig inte så mycket, vet inte riktigt vad han ville ha ut av det heller. Vidare in till Ingelen och Elisabeth sen, tiden rann iväg snabbt och vi satt nog och pratade i nästan en timme. Jag vet inte riktigt om vi pratade om något vettigt, tyckte det var för lite fokusering på mina bilder så här i efterhand. Menmen, kändes helt ok ändå. Jag vet dock inte riktigt om jag passar in där med min typ av bilder, var passar jag in egentligen, måste man passa in hela tiden? Får väl se vad dom tycker, svaret kommer redan den 25 maj.

Vi var ganska mätta på Gamelby och var inte så sugna på att bekanta oss mer med staden utan packade oss in i bilen och åkte hem igen. Samma väg trodde jag, men det tyckte inte GPSen. Det funkade ju med grusvägen förra gången så det skulle väl inte vara några problem denna gången heller. 45 minuter och ett par mil senare på dessa små slingriga vägar ute i ingenstans hade jag ändart min uppfattning. Fast jag ska inte klaga, det var rätt skönt att vila ögonen på denna idylliska del av Småland.