heute ist mein tag

Nu var det över. Rikigt underbart, de arga och tunga molnen gav vika och släppte fram solen till sist, det blev riktigt skönt väder att springa i. Jag var helt ensam tillsammans med alla de andra. Jag hade ingen annan jag kände som skulle springa och ingen längs banan som skulle hejja, bara jag, ensam, och alla andra.

Eller jo vänta, jag hade ju min indier som höll på mitt lag, han kom fram och snackade med mig en stund innan starten, var förundrad över arrangemanget och tyckte att det var häftigt, han skakade min hand och lovade att hejja på mig vid målgången. Att ha inte ha några supporters gör mig lugn, inga förväntningar, förutom mina egna såklart.

Så gick starten äntligen för oss slöisar i startgrupp tre, jag satte på mig mina koss porta pro, skruvade upp volymen och gav mig iväg. Musiken bar mig framåt och benen kändes oförskämt bra, en efter en sprang jag förbi och självförtroendet var på topp. Längs gatorna skrek dom mitt namn, sprang vid min sida, på banderollerna stod det "Anders vår hjäte". Hm eller vänta nu här. Åtminstonde kändes det så. Blumchen dundrade på i lurarna med heute ist mein tag, gav mig kraft.

Under hela loppet tror jag det var en som sprang om mig, det var en rikigt skön känsla att springa om så många, haha losers. Ja jag vet sista startgruppen är ju inte den snabbste, det vore väldigt ologsikt om det skulle vara fallet. Väl i mål så tror jag tiden landade på runt 45 minuter, min klocka är inte så exakt så jag får vänta tills tiderna kommer upp på hd.se

Så man kan väl summera det som en helt ok tid med tanke på träningsinsatsen, varken bra eller dålig. Till nästa år är målet att komma ner under 40 min, den magiska gränsen, för mig iaf :) målet inkluderar också att komma igång med lite mer regelbunden träning framöver. Nu väntar en go dusch. Hej på er....