Danilo

Jag stötte på min gamla bilskolelärare Danilo igår.
Jag var på väg hem och han kom i sin bmw märkt lantz trafikskola, han stannade till och vi snackade en stund.
- Andreas? visst var det Andreas?
Jag sa bara ja, orkade inte förklara, han har alltid kallat mig Andreas och har aldrig kunnat komma ihåg att jag heter Anders så varför ändra på saker och ting nu.
Jag tar upp mitt körkort och kollar, 2003-11-19, det var altså över tre och ett halvt år sedan jag tog mitt körkort och denna man kommer fortfarande ihåg mig. Jag är imponerad! Jag menar han har ju flera olika elever varje dag, folk kommer till folk försvinner. Hur som helst så började Danilo förstås att prata flickor, precis som han alltid gjorde.
- Hur går det för dig Andreas, har du hittat någon trevlig flicka än!? Nja joo försökte jag förklara, så stannar han upp, kollar på mig och säger. Aaaah du har bara kk. Det är bra Andreas! Jag bara skrattar och försöker få in honom på ett nytt spår. Säger att jag krockade förra sommaren och att jag sedan dess inte har haft någon bil, han blir lite orolig men jag förklarar att det inte var mitt fel så han behöver inte skämmas.
- Det är bra Andreas! Det är bra, om det inte var ditt fel är det bra!
Sedan skiljs våra vägar åt, undrar just om vi möts igen.
Promenerar vidare hemåt i mina egna tankar. Framför mig kommer en söt tjej gående, jag ser henne i ögonen för någon sekund och hon ler, nästa sekund är hon borta. Jag funderar på vad som hade hänt om jag sagt hej. Fått henne att följa med på en fika. Antagligen så hade jag bara stammat och gått vidare som en idiot, men det känns på nåt sätt bättre än att vara feg. Att fånga ögonblick med kameran må vara en sak men att göra det i verkligheten är något helt annat.