Månen säger det, stirrar på mig, bakom en dimmridå.
Men månen är lömsk, lockar folk i fördärvet.
Jag funderar på att springa ut på balkongen.
Skrika åt gänget där nere, helt vansinnigt och utan kontroll, att nu räcker det era jävlar.
Det är inte det att jag inte tål ljud. Skulle bara vara så kul att få se deras reaktion.
Antingen skulle dom väl pallra sig iväg omedelbart, eller kanske skulle de börja kasta sten upp mot mig, precis som förra gången!?
Jag låter det stanna vid en tanke och går nog och läger mig istället.
Det här med tankar, tänk om de skulle vara våra liv, då skulle jag vara på en helt annan plats än jag är idag kan jag säga. Skulle behöva karva loss lite fler tankar och släppa ut dem i friheten, men det är svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar