Jag gillar idol, inte främst för att artisterna är så bra, utan för att man får följa deras utveckling och delta i alla kraftiga känslostormar, dokusåpa helt enkelt. När dom springer ut från auditionrummet med en guldbiljett i handen går det en ilning genom kroppen, det är sådan glädje som de delar med sig av, som smittar av sig till mig som sitter och tittar. Fast i längden är idol inte ett bra program för de som deltar i det, det genererar inga artister jag har respekt för, de är endast till för oss tv-tittare, snabbmat som äts lite för snabbt så att man till sist mår dåligt. Därför går det, tror jag, bättre för de artister som inte går hela vägen fram till finalen i globen, de förknipas inte lika mycket med idol när de ska ut i verkliga livet igen. Idol skapar produkter som konsumeras fort, som man snabbbbt byter ut mot nya när man är trött på de gamla. Därför blev jag glad när Hanna idag, en av deltagarna, självmant hoppade av idol med anledningen att hon inte ville bli en produkt utan ville fortsätta att bara vara Hanna, det är starkt, att stå där i tv med en godiskål under näsan och säga nej tack till ett snabbt sockerrus.
foto: tv4
Andra bloggar om: idol, tv, dokusåpa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar