Möte med det förflutna

Sitter på en buss och försöker skriva ner mina tankar (ok, när nån läser det här är jag hemma, swebuss är tyvärr inte så generösa med internetuppkopplingar på sina bussar), passerar getinge och jag börjar bli hungrig. Orden stakar sig och tanken ”du suger på det här” är svår att skjuta åt sidan. Jag har en rädsla för att föra ner mina tankar på papper, eller i datorn för den delen. När jag ser vad jag skrivit låter det plötsligt inte lika bra längre, var det verkligen så jag tänkte, nej det blir ju bara skit. Om jag behåller tankarna för mig själv är det ingen risk att jag blir besviken. Men det är fegt.

Jag tänker på åren som gått, dagarna som passerat, vem har jag blivit och vart är jag på väg. I hela livet har det funnits mål. Jag har blickat mot målen och tänkt att snart är det över, snart får jag göra nåt som jag själv vill. Mitt år på folkhögskola förändrade mig som person, det var det första året som jag önskat att tiden skulle stå still. Men livet fortsatte och just nu vet jag inte vart det leder, det gör mig arg, Tid går till spillo. Jag säger att jag tar en dag i taget och att vi får se vad som händer, men det är skitsnack. Jag låter åren gå.

I helgen har jag träffat Svante och Sandra, två barndomskamrater. Vi pratade förstås om gamla tider, när vi var barn och fortfarande gick i skolan. Dom hade hittat massa folk från vår tid på facebook. Vi pratade om vad alla gör nu. Fick lite ångestkänsla, ville inte minnas, bli påmind om att tiden har tickat vidare. För var har jag kommit, och vart är jag på väg?

Passerar fylleån, undrar vad det ligger för historia bakom detta namn. Det finns många underliga namn, var kommer allt ifrån? Borde åka buss oftare, Sverige är vackert, gröna landskap, kor i motljus, färggranna höstlöv och en solnedgång över havet. Det gör mig filosofisk, tankarna springer iväg, men jag är fortfarande hungrig och det är över en timme kvar innan vi susar ner för hälsobacken i Helsingborg igen. Fan. Borde köpa matsäck oftare innan jag ska åka buss.

Nu har jag iaf bestämt mig för att göra en sak imorgon som jag gått och funderat på i över två månader. Lite nervös men det känns skönt. Det kan göra mig glad, det kan göra mig ledsen, det kan förändra mitt liv, eller så blir det bara precis som vanligt. Det återstår att se.



en bild som fastnade från helgen i Göteborg...