Påsken börjar närma sig sitt slut, men samtidigt som jag sitter bekvämt i min soffa läser jag Johanne Hildebrants blogg där hon följer de svenska soldaterna i Tchad. Öken, värme, brist på vatten och människor i misär. Jag kan inte annat än beundra dessa människor som med risk för sina egna liv har lämnat Sveriges trygga tillvaro bakom sig för att hjälpa andra människor i nöd. Dumdristighet och äventyrslusta skriker säkert någon, jaja, men det är ju iaf för en god sak. Mindre girighet och mer omtanke! Peace.
Toaletten består av en grop i marken. Det är fortfarande så ont om vatten att soldaterna bara kan tvätta av det värsta med en skvätt ur vattenflaskorna. Dammet lägger sig som ett tunt lager över allt och gör att jag måste torka av datorn jag skriver på var femte minut.
Det är ungefär som att campa på en byggarbetsplats.
Uppdaterat:
När jag tittar tillbaka på inlägget som jag skrev tidigare idag ser det nästan ut som att försvarsmakten köpt en reklampelare här i min blogg för att värva soldater. Så är inte fallet. Jag är fortfarande av uppfattningen att soldaternas beslut att ingå i skyttekompaniet är beundransvärt. Men, harklar en del inte fullt så positiva röster runt om på nätet, är det värt de 380 miljoner som missionen uppskattas kosta de svenska skattebetalarna. Jag vet inte. Hur mycket är ett liv värt?
Andra bloggar om Tchad, Johanne Hildebrant, försvarsmakten
24 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Bra skrivet.
Skönt att stöd finns här hemma! Det behövs!
SGT.Carl
Ja, man visste nog inte vad man hade att vänta sig av en mission i Tchad. Allt har blivit annorlunda mot vad jag från början trodde. Mycket mer primitivt och enkelt. Det här är så långt från mitt civila liv jag någonsin kommer. Samtdigt är jag otroligt glad och stolt över att vara här.
En del skänker pengar till olika organisationer, jag åker och gör något konkret.
Skicka en kommentar