Började dagen med frukost i den guldiga fåtöljen där solen värmde gott i nacken.
Vintern håller på att tappa greppet om Skåne, på bara några dagar har det flera decimeter tjocka snötäcket sköljts bort för att blotta brunt äckligt gräs och skit som legat gömt där under i ett par månader. En vanlig vinter är det ju bara brunt äckligt gräs och skit, varje dag, så hela den här långa kalla vintern har ur denna synvinkel varit en mycket positiv upplevelse.
Bestämde mig för att skynda på våren en smula och tog upp pelargonerna ur deras dvala från den svala matkällaren. Ser inte mycket ut för världen just nu, får hoppas att de växer till sig med ljus och ny energi.
Noterar att ännu ett vinter OS har passerat. Dessa spel har kommit att bli min tideräkning. Jag måste har varit 13 när jag reflekterade över att nästa gång de olympiska spelen hålls är jag 17 år och nästan myndig, kändes skrämmande. På den tiden var det stora i mitt liv att åka skateboard och snowboard så jag satt uppe på natten och väntade på att Ingemar Backman skulle representera Sverige i den nya OS-grenen halfpipe. Det där tankesättet satte sig i mig och det går en rysning genom mig när jag tänker på att jag vid nästa spels avslut håller på att lämna 20års-åldern och kliva över tröskeln till 30, känns fortfarande skrämmande. Varje gång spelen närmar sig påminns jag om att jag blivit fyra år äldre sen sist. Fast om man summerar åren från min tideräknings början, alltså vid de olympiska spelen i Nagano 1998, så känner jag mig väldigt nöjd. Nästa gång, alltså 2014, blir det Sotji i Ryssland som axlar spektaklet. Och jag börjar bli stor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar