Paris

På måndagen innan vi skulle åka låg vulkanaskan tät över Europa och i stort sett samtliga flyg var inställda. Vi avbokade vårt hotell och började sakta skjuta den efterlängtade resan ur våra tankar. På tisdag kväll är läget ovisst, kastrup ska öppna 01.00 och ha öppet ett par timmar på natten. Vi är fortfarande inställda på att vår flygning med stor sannolikhet ska bli inställd, tänker att det kommer ta ett tag innan allt flyter som vanligt igen. Vid midnatt ungefär uppdateras avgångarna och till vår förvåning ser vi att vårt flyg inte är inställt, dags att slänga ner lite kläder i en väska och sedan sova några få timmar innan det var dags att ge sig iväg till Kastrup på morgonkvisten. Inte förrän vi går ombord på planet och kaptenen hälsar oss välkomna tror vi att det är sant. Personalen ber oss ha överseende med att man bara kommer servera macka och kaffe pga omständigheterna, det kan vi leva med.

Landar på ofantligt stora Charles du gaulle och bokar ett nytt hotell som ligger ett stenkast ifrån Eifeltornet. Tar oss med en buss in mot staden. Trötta och lite slitna står vi där i Paris med varsin väska och funderar på vad det var som hände egentligen.
Följande dagar strosar vi runt i staden och turistar, njuter av våren och sommarvärmen. Monmartre blev vi alla lite kära i, pittoreska branta gränder med mycket av den känsla man har av Paris innan man besökt staden för första gången. I dessa kvarter skulle också Amelies café från filmen Amelie från Monmartre ligga, vi letar oss dit för att äta en knäckig creme brulee och dricka kaffe. Mycket var omgjort men igenkäningsfaktorn var ändå hög. En annan favorit blev picknick framför Eifeltornet i skymningen med bubbel, jordgubbar, baguette och ost, såklart. Dagarna gick snabbt och det var snart dags att bege sig hemåt igen, och här väntar man fortfarande på våren.