where the streets have no name

Sitter och funderar framför datorskärmen och försöker samtidigt hålla ögonen öppna.
Från balkondörren strömmar en bahaglig stämning in, röster, skratt och lite dov musik.
Det är nästan så att jag blir sugen på att springa ner till dom, säga, hej jag är här nu. Sen skulle festen pågå i flera timmar, hela natten, ända tills solen går upp och då skulle man sakta röra sig hemåt igen på de tomma gatorna, solen stickandes i ögonen. Med ett stort leende inom mig skulle jag känna, det är nu jag lever. Men inte idag, idag är det ingen som väntar, festen kommer fortsätta utan mig.



Andra bloggar om: sommar, fest