Söndag

Elin väcker mig 05.10 jag klär på mig med sömniga ögon för att skjutsa henne ner till knutpunkten. Kör genom ett ödsligt och svart Helsingborg, en och annan festprisse på väg hem passerar vi. Jag kör ensam hem och tänker på den varma säng jag ska krypa ner i igen, fumlar efter nycklarna i jackan när jag står vid porten. Då slår det mig plötsligt att nycklarna ligger kvar i hallen sen igår då jag sprang ner till soprummet. Skit också, ringer Elin och frågar om tåget kom iväg som det skulle, det gjorde det. Skit igen. Jobbig känsla att inte komma in i sitt hem, nära men ändå så långt borta. Bestämmer mig för att försöka köra ikapp tåget, pratar med Elin samtidigt och inser att jag inte kommer hinna om jag inte ska köra hela vägen ner till Malmö. Nervöst stoppar Elin sina nycklar i den ena av hennes vantar för att lite raskt när tåget stannar i Landskrona hoppa ut och gömma vanten under en papperskorg. Jag svänger in på parkeringen vid stationen några minuter senare och springer bort mot perrongen för att leta efter vanten, jag ser den redan på långt håll, lyser rött, och känner lugnet sakta komma tillbaka till mig. Motorvägen tillbaka hem igen, lyssnar på vaken där pensionärerna tävlar i frågesport. Det blev en något annorlunda start på denna söndagsmorgon.

Skönt att inte fler blev skadade i Stockholm igår. Hoppas att inte hatet tar över vårt land nu, öppna armar och mer kärlek är det som behövs. Peace, love and understanding. Kloka ord.