10 oktober 2007

fotosfären igen

Sist jag skrev om fotosfären var jag lite grinig, det resulterade i att inlägget blev raderat, men nu har jag funderat lite mer.
I det inlägget beklagade jag mig över att fotosfären består av en tämligen liten skara människor dit allt rampljus riktas (se delar av länklistan i förra inlägget) man hjälper varandra fram genom att kommentera och länka. Och ja, inget fel i det, eller? Jag tänker på mitt inlägg jag skrev om idol för några veckor sedan nu:

Jag gillar idol, inte främst för att artisterna är så bra, utan för att man får följa deras utveckling och delta i alla kraftiga känslostormar, dokusåpa helt enkelt. När dom springer ut från auditionrummet med en guldbiljett i handen går det en ilning genom kroppen, det är sådan glädje som de delar med sig av, som smittar av sig till mig som sitter och tittar. Fast i längden är idol inte ett bra program för de som deltar i det, det genererar inga artister jag har respekt för, de är endast till för oss tv-tittare, snabbmat som äts lite för snabbt så att man till sist mår dåligt. Därför går det, tror jag, bättre för de artister som inte går hela vägen fram till finalen i globen, de förknipas inte lika mycket med idol när de ska ut i verkliga livet igen. Idol skapar produkter som konsumeras fort, som man snabbt byter ut mot nya när man är trött på de gamla.

Och hur förknippar jag det här med fotosfären? Jo de som försöker skapa sig rampljus med hjälp av bloggen, blir kanske, om man har otur, mer förknippad med bloggen än för de bilder man levererar. Bloggen blir alltså en form av idol, om man är skicklig får man många läsare och går till final i globen, sedan släcks rampluset och man är på botten igen. Äh jag antar att det är lite väl långsökt, jag menar nog bara egentligen att man lägger för mycket tid på att försöka skriva sånt som man tror att andra vill läsa och därmed generera fler läsare och mer rampljus istället för att skriva om det man verkligen tycker och funderar kring och skita i om någon läser det eller inte. All denna kraft man lägger på att skriva det som folk vill ha gör att kraften för ens bilder, det som är viktigt blir lidande. Jag inser att jag skriver om mig själv, jag borde sluta blogga.

Jag funderar på varför fler kända fotografer inte bloggar. Varför bloggar inte Mattias Klum, Lars Tunbjörk eller Jens Assur. Antagligen för att de redan har sitt rampljus pga sin bilder, de behöver inte en blogg för att göra det större. Jag tror också att de vill behålla sin unikitet, att blotta sin tankar i en blogg gör ju att man blir en del av fotosfären som jag kallar den. Man kommenterar, disskuterar, länkar mm och blir en del av något som strävar mot samma håll. Jag tror inte det är nyttigt för en fotograf, man måste värna om de tankar och känslor man har och inte skära bort och blanda ut dem med den stora massan som har sina klara ideal, då blir man en tråkig grå klump.

Ja det finns nog mer att skriva, men jag orkar inte mer just nu, vet inte om jag vill, borde ju fly härifrån, eller iaf sluta skriva om foto.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag lovade att återkomma till ämnet när du gjorde det, men jag vet inte riktigt vad jag ska säga.

Jag tror ju att idéutbyte är nyttigt. Jag tror att man blir klokare av att ständigt försöka formulera vad man tänker och känner.

Men så är jag ju inte särskilt förtjust i redovisande bloggar – "idag åt jag spaghetti". Jag gillar de grubblande bloggarna bäst.

Att inte så många i reklambranschen bloggar kanske beror på att grubblare inte lika ofta söker sig dit som till andra områden? Eller det kanske bara är en fördom från min sida?

Vad behovet av "rampljus" beträffar så ser jag det inte riktigt på samma sätt som du. Om jag fick tokmycket besökare skulle jag nog bli tvungen att sluta blogga. Jag ser gärna Räta linjen som en ganska exklusiv historia för en liten skara människor som delar ett specialintresse.

När DN och SvD automatlänkar till Räta linjen (dom gör det när man länkar till en artikel) kan jag bli lite illa till mods. Jag vill inte stå på en scen, utan sitta och snacka i en soffgrupp i orange och brunt från 70-talet.

Anders Ebefeldt sa...

Tack för din kommentar Göran. Din orange-bruna soffa låter nice!

Fotograf Mats Lindfors sa...

Tycker också som Göran att i stora drag. Nyttigt att kunna ta del av hur andra tänker och tycker. Att läsa bloggar har blivit en ny daglig vana som jag trivs med. Och ibland skriver jag något när lusten faller på. Din blogg har nyligen lagt till på min "bokmärkslista".

Anonym sa...

Jag tror att när man fotar mycket, och oftast då ensam, så byggs väl det ett "fikarum" i bloggen. Bara det att man vet inte alltid vem man fikar med...
Men vitsen är väl, många gånger, att ventilera tankar och delge händelser som om man hade fysiskt nära arbetskompisar hade gjort på arbetsplatsen.

Tror inte man gör det så mycket för att få rampljus... eller hoppas inte det i alla fall. Men visst har du rätt i att det tar kreativ tid från annat... att både läsa andras och underhålla sin egen blogg.

Själv har jag inte den tiden, till en egen blogg, men jag läser gärna andra fotografers bloggar och kommenterar lite då och då...

Eller...
-Hej, nu har jag läst din blogg!